tisdag, september 04, 2007

Jag vet inte

Du har så lätt att stampa sönder,
när Du väl fått in en fot
Det är så lätt att kasta kärlek
där den vackert tas emot
Men det är inte lika lätt
att vara såld på nån som inte går att nå
Det är snart en vecka sen Du ringde,
så jag börjar nog förstå

Du kan så vackert sätta ord till alltihop när vi är två
Du har ett sätt att bara glömma,
när problemen tränger på
Ett sätt att gömma mig för stormen,
när Du vill och när Du kan
Ett sätt att glömma mig i regnet;
som om "lilla jag" försvann

Du har så svårt att säga om
jag ens betyder nåt för Dig
Jag räcker inte fram
Men, Du har så svårt att vara ensam
så Du går till "lilla mig"
Men en dag försvinner jag ur Dina ögon,
som en svår och jobbig grej

Jag kan känna mig bekväm i Dina ögon,
när Du ler
Men Du kan säga nåt så beskt att
allt blir kaos och uppochner
Jag tror inte Du förstår allt som
Du säger om det vackra i misär
Du har fått sol i Dina ögon
och har aldrig varit där

Det vankas höst och Du får
ofelbart nåt underligt i Din blick
Det är så lätt att genomskåda
Dina spel och Dina trick
Nu faller mörkret över stan,
och Du går runt och sparkar löv;
som att vinka åt en blind
och som att skrika åt en döv

Jag har så svårt att veta om
jag ens betyder nåt för Dig
Du spelar nåt slags spel
Och det kan så lätt bli mitt fel
när Du ser på "lilla mig"
Och en dag försvinner jag ur Dina ögon,
som en svår och jobbig grej

Du älskar bara rött, och leker vacker romantik
Det är så lätt att haka på,
det är sån lockande mystik
Men en dag är allting preskriberat
och en del av Din lyrik
Jag har så svårt att balansera mellan trygghet och panik

Det går ett hjärtligt litet tag,
sen tillhör jag ett slag för sig;
ett slag till intet dömt
Ja, snart är allt i tystnad bortglömt
Stackars dumma "lilla mig"
Ja, en dag försvinner jag ur Dina ögon,
som en svår och jobbig grej..


Inga kommentarer: