Jag klarar inte av våra grannar.
Vi måste trippa på tå, försöka vara så osynliga som möjligt för att vi inte ska störa dem.
De tycker att vi går för hårt och släpar med stolarna.
Vi bor ju ändå över dem, så det är klart att det hörs.
Vi gör ju inget överdrivit. Vi lever bara. Just nu lever vi på moln, så fort jag eller katterna råkar tappa något i golvet håller jag andan och hoppas att de inte hörde. Varför ska jag behöva be om ursäkt för att jag finns när de kommer upp och klagar när de för 100ggr mer väsen än vad vi gör.
Här om veckan dunkade de i taget när vi höll på och städade kl 16. på en fredags eftermiddag, sedan så spelade de hög musik kl 03 på natten..
Jag förstår verkligen inte vad de är för fel på dem..
Jag blir galen.
Just nu låter det massor nerifrån dem, dunkar och håller på.
Ska jag gå ner och be dem städa lite tystare?
Gah, vad irriterad jag blir.
Två vuxna människor som inte kan bete sig.
Man måste väl för fan få leva utan att tassa på tå hela dagarna.
Det vore ju en grej om vi hade tv:n på högsta volym hela tiden eller liknade, men nej
vi lever bara..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar